Framtidens kollektivtrafik i Karlstad

Jag och stadsarkitekten var nyligen på ett inspirerande seminarium anordnat av Delegationen för hållbara städer. Delegationen är utlyst av regeringen och bidrar med finansiering till planeringen av ”karlstadsstråket”, vårt framtida kollektivtrafikstråk genom hela staden. Förutom att lyssna på miljöminister Lena Ek så genomfördes en ”projektkavalkad” där samtliga projekt fick EN minut att presentera sig… en utmaning för mig och andra som gillar att prata

Spännande att höra om alla satsningar för hållbara städer som sker. Men samtidigt alarmerande att så få av dessa handlar om transporter… Vi var dock inte helt ensamma om att prata kollektivtrafik och det var framförallt en sak som jag tog med mig hem. I Ulricehamn har man anlitat etnologer för att kartlägga folks resvanor. En intressant slutsats man dragit är att bilen i hög utsträckning nyttjas som handväska! Dvs att bilen är en plats där man lägger saker som är bra att ha med sig…

Det här har satt igång en tankeprocess hos mig som vi bara måste beröra i vårt Vinnova-projekt. Har absolut inga ambitioner att ge mig in iden feministiska debatten.., men vet att det finns forskning som visar att män upplever en starkare koppling/beroende till sin bil än kvinnor. Kan en del i den förklaringen ligga i att kvinnor oftast har sina viktigaste saker med sig i sin handväska… medan män nyttjar sin bil för samma ändamål? Det skulle i så fall vara världens mest otympliga handväska! Skulle en del i att motverka bilberoendet ligga i att uppmuntra väsktillverkare och modebranschen att lansera bättre väskor för män? Snacka om att tänka utanför branschen och den berömda ”boxen”!

Har du tankar och idéer kring detta? Varmt välkommen att kommentera detta inlägg

Som ett (kanske) sista inlägg före jul tänkte jag ta upp ett svårt men intressant ord: paradigmskifte. Att jag överhuvudtaget känner till ordet beror på att när jag studerade vid Jönköpings Universitet fanns där ett totalt obegripligt konstverk som hette just ”Paradigmskifte”… Av ren nyfikenhet tog jag reda på ordets betydelse, och ger mig här friheten att dra vissa paralleller till kollektivtrafiken. Kvasidjupt eller ej, här kommer den

Paradigmskifte är ett begrepp som betecknar ett byte av vetenskapliga tankemönster och förebilder. Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser, vilka sammantagna utgör en cykel:

1. Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som forskarsamhället själv inte är direkt medvetet om.

Att ta bilen är det normala och har högst status. Samhällsbyggnad och investeringar fokuserar på att göra det snabbare, enklare och bekvämare att åka och parkera bilen. Kollektivtrafik är ett alternativ bara för den som inte kan åka bil av pga ekonomi, ålder eller hälsa.

 2. Det föreligger anomalier, som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess ”sanning” är överordnad vad som motsäger den.

Miljöförespråkare talar om växthuseffekten och att koldioxidutsläppen måste minska. Vi måste åka mindre bil och mer kollektivt. Kollektivet vill inte ta till sig detta, då man inser hotet mot att ta den självklara bilen. ”Där jag bor är bilen en nödvändighet. Kollektivtrafik kanske är ett alternativ för Stockholmarna som har sin tunnelbana.”

3. Forskningen kommer till en kris där anomalin måste förklaras.

Klimathotet tas på allvar i forskarvärlden. Larmrapporter! Politiker inser att något behöver göras. Man börjar med informationskampanjer och stimulansåtgärder för att få fram alternativ. Bilismen får inte fortsätta att öka.

4. Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör.

Det skapas goda exempel på hur det ”omöjliga” kan bli möjligt. Allt fler börjar inse att värdet av en renare och säkrare stad. Kollektivtrafiken visar sig attraktiv för många fler än tidigare. Inspiration föds för fler initiativ, privata och offentliga. Bilen som det självklara alternativet börjar luckras upp. Alternativa bränslen, som el och biogas vinner mark.

 5. Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.

Stort intresse för hur pilotprojekten kan utökas och realiseras i hela staden. Man skissar på hur kollektivtrafiken kan bli det prioriterade och normala färdsättet. Stadsplanerare och kommersiella aktörer inser nödvändigheten att lära sig möta den nya efterfrågan.

 6. Därefter kommer en ny fas av normalvetenskap inom det nya paradigmet.

Effektiv kollektivtrafik är prioriterat före bilvägar och parkeringsplatser. Stora delar av den budget som tidigare användes för att öka bilismen används nu till kollektivtrafiken, som tack hög turtäthet, tillgänglighet och snabbhet, är precis lika enkelt och bekvämt som bilen en gång var.

 De tidigare paradigmskiftena som har skett är:
Samlare/jägarsamhället -> Jordbrukssamhället -> Industrisamhället -> Informationssamhället Nästa skifte: Det hållbara samhället?

Vad ville jag då säga med detta? Att öka kollektivtrafiken handlar inte om kollektivtrafik. Det handlar om att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt.

God Jul önskar Karlstadsbusstomten Robert!