Förord

Karlstad, september 2012
Många böcker, avhandlingar och rapporter har skrivits om kollektivtrafik och nödvändigheten om att ställa om till ett hållbart samhälle. Frågan engagerar och väcker både visioner och dåligt samvete hos politiker, tjänstemän, företag och enskilda individer. För trots en omvärld med ekonomisk oro och konflikter kan vi inte blunda för hållbarhetsutmaningen, vare sig lokalt eller globalt.
Det kanske till och med finns samband. För hållbarhet handlar om mycket mer än bara koldioxidutsläpp. Det handlar om att skapa ett ekonomiskt och socialt fungerande samhälle, där alla känner delaktighet och framtidstro. Här har kollektivtrafiken en viktig roll att spela.

För inte så länge sedan sågs kollektivtrafiken som ett särintresse. Ett alternativ för ungdomar, äldre och socialt svaga utan tillgång till bil. Idag växer insikten om att bilsamhället blivit ett problem. Bilen är nödvändig för många, men beroende av fossila drivmedel, och dess anspråk på yta skapar problem i våra växande städer. ”Biltrafiken får inte fortsätta växa, utan helst minska till förmån för gång, cykel och kollektivtrafik” heter det så vackert i så gott som alla moderna rapporter och strategiska dokument som på något sätt berör trafikfrågor.


Bild: www.westofengland.org

Hur omställningen ska ske i praktiken är dock mer oklart, inte minst då det gäller kollektivtrafiken. Det är ett färdsätt som dras med nidbilden av att tvinga mig att ”åka på en tid som inte passar, med människor jag helst vill slippa, till en plats dit jag inte ska”. Många människor överväger inte ens kollektivtrafiken som ett alternativ, trots att den mycket väl skulle passa dem.

Kollektivtrafikbranschens fördubblingsprojekt är ett fantastiskt projekt med ambitionen att lyfta kollektivtrafikfrågan på den nationella arenan. Men diskussionerna i branschen fastnar ändå lätt i interna organisations- och avtalsfrågor. Det saknas de där riktigt framgångsrika exemplen som på allvar satt kunden i centrum och visar vägen framåt. För hur påverkar man fritt tänkande människor att prova något nytt, och sedan komma tillbaka igen och igen? Hur kan kollektivtrafiken förpackas för att bli konkurrenskraftig mot bilen? Det är centrala tankegångar i denna rapport.

Social förändring börjar med individuell förändring. Och ju snabbare vi börjar förändra desto bättre. Därför utgår detta arbete från den enskilde individens behov och sätt att tänka om sig själv, om andra, och om samhället. Vetenskapen har kommit långt och kunskap och verktyg finns att förbättra inom många områden. Vetenskapen tar dock inte alltid hänsyn till att människor även styrs av känslor och kultur, som ofta talar högre än logik. Vi har därför försökt införa ett mänskligt perspektiv, som balanserar de tekniska aspekterna, och som går utöver de basbehov som en resenär traditionellt ansetts ha.

Vi väljer medvetet att prata om kollektivtrafiken som en förpackning. Analogin bygger på tanken om att det finnas en affär med vardagsresor. Där är bilen den odiskutabla marknadsledaren och en produkt som de flesta slentrianmässigt väljer utan närmare eftertanke. Kollektivtrafikens förpackning måste bli mer attraktiv och laddas med nya fördelar för att väcka uppmärksamhet och kunna konkurrera med bilen.

Att likna kollektivtrafiken vid en förpackning belyser också behovet av bra marknadsföring och påverkansåtgärder. Det är lätt att fastna i teknik och miljöaspekter då man söker förbättra kollektivtrafiken. Varumärke, image och skapad förväntan är dock precis lika viktigt för att nå framgång i att öka resandet. Tänk att ett av världens starkaste varumärken egentligen bara är en brun, söt dryck.

Kollektivtrafikbranschen har generellt haft svårt att bygga varumärken som folk gillar och sympatiserar med. Imagen har ofta upplevts som fantasilös, stel, fördömande, kundfrånvänd och ”myndighetsaktig”. Trots att kollektivtrafiken bär på fantastiskt starka och positiva värden! Jag hoppas rapportens marknadsföringsdel ska sprida kunskap i branschen om vikten av ett välvårdat varumärke, bra marknadsföring och inspirera till nya kreativa grepp. För folk lyssnar hellre på någon de gillar, och har större tolerans mot dennes fel och brister, än hos någon de ogillar.

Sören Bergerland, chef på Karlstadsbuss, har under många år drivit utvecklingsfrågor i kollektivtrafiken. Många av de ideer som projektet vilar på har utvecklats ur hans engagemang, kunskap och visioner.

Arbetet med det här projektet har bidragit till att politiker och tjänstemän i Karlstad fått upp ögonen för kollektivtrafiken som en engagerande framtidsfråga. Processer har satts igång som vi knappt vågade drömma om när vi började vårt projekt. Inget av detta hade varit möjlig utan Trafikverkets och VINNOVAs förtroende och stöd. Likaså är vi ödmjukt tacksamma till alla de kunniga personer som på olika sätt bidragit med sitt engagemang. Vår önskan och förhoppning är att denna rapport ska inspirera till nya spännande kollektivtrafiksatsningar i både Sverige och internationellt.

Vi har varit ute och tittat på och provåkt några av de bästa bussbaserade kollektivtrafik-systemen i världen. Vi inspireras av dessa goda exempel, men känner samtidigt att det finns mycket spännande kvar att göra och utveckla vidare. Fortsätt gärna följa projektet här på bloggen.

Trevlig läsning!

Robert Sahlberg
Affärsutvecklingsansvarig hos Karlstadsbuss och projektledare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *